Quantcast
Channel: Karins miljöblogg
Viewing all 149 articles
Browse latest View live

Det naturliga med att dricka komjölk

$
0
0
Oj vilket gensvar det blev på mitt inlägg från igår om att kalvar till mjölkkor inte får dia, utan separeras från sin mamma direkt eller efter max ett par dygn. Tack alla som delade på Facebook och Twitter!

Faktum är att ju mer jag funderar på saken, desto mer less blir jag. Varning här för lite surt inlägg...

Alltså det här med att mjölk ska vara så naturligt. Exakt VAD är det som är så naturligt med att ta mjölk från ett däggdjur och ge till avvanda vuxna av en annan art? Och hur naturligt är det att systematiskt låta ett däggdjur föda unge efter unge och varje gång hon fött ta den ifrån henne? 

Hade det varit naturligt för människor att dricka mjölk så hade väl naturen ordnat så vi fått dia våra egna mammor livet ut? De flestas reaktion: Herregud vad äckligt och onaturligt! Men samma flesta tycker det är självklart att dricka ett annat djurs mjölk under hela sitt liv. Ja inte dia kon direkt så klart (äckligt), men om den gått via en maskin är det naturligt.

Visst innehåller komjölk många näringsämnen. Det är ett praktiskt livsmedel på så vis att vi i vår del av världen (vi som har mutationen att kunna dricka mjölk som vuxna) har tillgång till billig subventionerad komjölk. Men naturligtär det banne mig inte.

Ibland får jag intrycket att mjölk skulle vara något slags mirakellivsmedel som ingen människa kan leva utan. Att det innehåller näringsämnen som inte går att få på annat sätt. Men alltså, fråga typ hela ostasien om det går att leva och må bra utan komjölk. Fråga alla som lever gott utan någon komjölk alls. Jag lovar - vi mår fint! 

Jag vet att mjölken är djupt rotad i vårt gamla folkhem med mjölkpropaganda och "Mjölk ger starka ben"-kampanjer. Men är det inte dags att stanna upp och fundera på vad mjölken innebär? Förresten, så himla gammal är inte traditionen att dricka mjölk heller. Innan pastöriseringen och kylskåpen uppfanns kunde vi inte alls hålla på som vi gör nu. Mjölkhajpen är en nittonhundratalsfluga, helt enkelt. 

Och för alla som ändå tycker att komjölken är god att dricka och praktisk att laga mat med (det förnekar jag inte) slänger jag in det där jobbiga med att mjölkindustrin är intimt sammanflätad med och helt beroende av köttindustrin. Och senast jag kollade var köttindustrin en av våra största klimat- och miljöbovar. 

-----------------
Jag vet. Nu tycker du att det är värst vad jag går på. Det är bara två år sedan jag själv konsumerade mjölk, grädde, yoghurt och ost morgon middag och kväll. Jag menar inte att peka finger och säga att någon är dum och onaturlig som dricker komjölk. Jag önskar bara att fler började fundera och ifrågasätta normer, även om de är fast rotade. Jag önskar att jag själv hade gjort det tidigare.

Till vegomjölkens försvar

$
0
0
Smakar inte komjölk.
Smakar som god havremjölk.
Jag tänkte fortsätta på mjölktemat en dag till. Inläggen i helgen om kalvar som inte får dia och min fråga om det var naturligt att dricka mjölk ledde till flera olika kommentarer. De flesta positiva, men några ställde frågor och höll inte med mig. Det gillar jag - det tvingar mig att tänka efter. Tack!

I en del kommentarer blev soja- och havremjölken ifrågasatt. Ungefär så här:
  1. Soja- och havremjölk är inte lika gott som komjölk och det går inte att göra ost eller god yoghurt.
  2. Tillverkningen av soja- och havremjölk är onaturlig. De veganska mjölksorterna är konstgjorda surrogat och starkt processade livsmedel.
  3. Soja är en miljöbov, inte minst pga transporten. Och är den inte Genetiskt modifierad, GMO? 

Mitt lilla försvarstal (blev visst lite långt…)

1. Vad som är gott är hyfsat subjektivt. Jag håller med om att det är gott med bra ost och lyxigt med grädde i maten. Innan jag slutade med komjölken trodde jag att livet utan ost skulle vara en uppoffring. Men helt ärligt - nej! För mig satt uppskattningsvis 98 procent av längtan efter mjölkprodukter i vanan. Det är så enkelt med en ostmacka. Mjölk i kaffet för att jag alltid brukar ha det. Det var först när jag slutat med mjölk som jag förstod att det jag äter istället inte behöver vara exakta kopior av mjölkprodukter. Ett glas havremjölk till maten smakar inte som komjölk, men det är en god dryck med en känsla av mjölk som mättar gott i magen och jag älskar smaken! Likadant med sojamjölken som jag har på morgongröten - den smakar inte precis som komjölk, men det är gott! Nu kan jag inte tänka mig att ha komjölk på gröten - det skulle ju inte smaka som min sojamjölk som jag är van vid.

Sedan när det gäller lagad mat med vegetarisk mjölk och grädde - ingen skillnad alls. Sitter just nu med en ljuvlig kanelbulle bakad på sojamjölk. Allt går att göra.

Osten måste jag säga något om också. Nej, jag har inte hittat något som smakar och funkar som ost. Och vips blev mitt smörgåsliv mycket rikare! Jordnötssmör, hummus, avocado, cashewröror - inget av det använde jag på en macka på smör- och osttiden. 

På riktigt - det enda trista med att avstå mjölk är att det är krångligt ibland på restauranger. Jag lever med det och äter god mat hemma.

2. Tillverkningen av soja- och havremjölk, hur går den till egentligen? Och hur processad är tillverkningen? Jag var ärligt tvungen att googla "processat livsmedel" för jag hade bara en vag känsla för vad det innebär. Ett skällsord för dålig industrimat, liksom. Men egentligen kan vi ju säga att all lagad mat är mer eller mindre processad. Hur ska vi till exempel värdera en havrevälling som jag kokar hemma på havre och vatten jämfört med en havremjölk som görs på en svensk fabrik av ekologisk havre och vatten? Och likadant med sojamjölken - gjord på sojabönor och vatten. Jag skulle kunna göra den hemma själv. Att kalla det för surrogat tycker jag är orättvist. Det är bra och nyttiga livsmedel. Jag slipper dessutom det animaliska fettet som är orsaken till höga kolesterolvärden.

3. Och miljön. Att soja altid ska få skäll. Men här ska ni höra. Soja är en alldeles fantastisk liten böna. Vi kan göra all möjlig god och näringsriktig mat och dryck av soja (underbara tofu…) 

Ja, sojaodlinagar i Sydamerika innebär enorm miljöförstöring, skövlad regnskog och hemskt besprutade monokulturer. Men skyll inte på sojabönan för det! Jag läste i Matens pris att "2009 producerades det över 222 miljoner ton soja i världen. Utslaget på hela jordens befolkning innebär det uppemot 33 kilo sojabönor per person och år. Det motsvarar i princip dagsbehovet av protein för en vuxen människa. […] Nästan nio av tio sojabönor krossas och mals istället ner till kraftfoder till djur." Miljöförstöringen är inte sojans fel - felet är att vi måste få fram enorma mängder billig soja till kött- och mjölkdjuren! Att klaga på sojalivsmedel och sedan äta kött och dricka mjölk är en ordentlig logisk kullerbytta om du frågar mig.

Sojan som används till människoföda är inte GMO, och kommer främst från Europa, det utlovar i alla fall Alpro som gör den mesta av min mjölk. Och precis som med all annan mat anstränger jag mig för att köpa så mycket ekologiska sojalivsmedel jag kan. 

Det är viktigare vad du äter och hur maten är produceradän var den kommer ifrån. Miljöpåverkan från transporten av mat är försumbar i jämförelse med hela framställningen, så länge vi inte snackar flygtransport. Sojamjölk jämfört med komjölk (även om den är KRAV) kräver mycket mindre landareal och vatten i produktionsprocessen. Den orsakar även mycket mindre koldioxidutsläpp, med alla transporter inräknade.

Did I make myself clear?

Poängen med lädermärke på jeans?

$
0
0
Glad för fina jeans,
ledsen för att de satt
läder på dem.
Jag behövde ett par nya jeans. De gamla som jag haft några år börjar ge med sig. De två paren jag köpt de senaste fyra åren har varit Nudie av ekologisk bomull, och jag gillar dem verkligen. Och nu sedan i höstas är alla Nudies jeans i 100 procent ekobomull. Hatten av! Verkligen grymt jobbat!

Dessutom, när jag köpt mina fina nya blå fick jag med en liten broschyr om deras hållbarhetstänk med tips på hur jag själv ska få mina jeans att hålla så länge som möjligt. Framför allt behöver de inte (och ska inte) tvättas i onödan. Och när de slits ut kan jag komma till deras butik så lagar de gratis. 

De nya byxorna sitter perfekt och jag är en mycket nöjd medveten konsument.

Men…

Jag hade ju bestämt mig för att inte köpa fler grejer i läder. Ändå kommer jag hem med den mest onödiga läderprylen man kan tänka sig.

Okej, märket är litet. Vad Nudie betalt till djurindustrin för just mitt märke är väl försumbart. Men det stör mig ändå - just för att det är så vansinnigt onödigt. Det finns noll och ingen poäng med att döda ett djur, garva skinnet med all miljöpåverkan det innebär enbart för att printa en logga på det och sy fast det på ett par byxor.

Jag frågade Nudie på Twitter och de svarade att lädermärket "är en gammal tradition i jeansvärlden. Lädret är biprodukt som tas till vara, inga djur dödas för att göra läderbitarna". Det där sista är en smått komisk kommentar, får man säga, eller? Och att något är en gammal tradition tycker jag känns som ett rätt dåligt argument. Det viktigaste är väl att det är en bra tradition?

Förlåt det ostrukturerade inlägget. För att sammanfatta: 
  1. Suveränt med hållbarhetstänket hos Nudie jeans med 100 procent ekobomull och lång livslängd!
  2. Värdelöst att de festa jeanstillverkare på marknaden (inklusive annars schysta Nudie) av gammal slentrian och till ingen nytta känner sig tvingade att sy på en lapp av ett djurs hud på sina byxor.

Det var bara det.

Efterlysning - den bästa vegetariska konferensmåltiden

$
0
0
Den kärlekslösa quornfilén.
På mitt jobb har vi bestämt att en måltid på alla utbildningar och konferenser som är mer än en dag ska vara vegetarisk. Nu är det två år sedan vi började med detta.

Alla vegetarianer vet att konferensmat kan vara alldeles underbar. Den kan också vara fruktansvärt tråkig och dötrist och tråkig och... ja, just precis det. Ni vet den där kärlekslösa torra quornfilén eller berget av flottig risotto med några pliktskyldiga kantareller i. Eller - Gud förbjude - den risfyllda paprikan dränkt i tomatsås! 

Eftersom konferensbeställningarna på mitt jobb kan vara hyfsat stora tänker jag att vi kan använda vår konsumentmakt konstruktivt och försöka rigga beställningarna så att vi får en så bra vegetarisk måltid som möjligt. Speciellt med tanke på det är många som vanligtvis inte väljer vego som ska äta. 

Jag tänker mig en lista på bra vegetarisk konferensmat (lakto-ovo eller vegan) som vi kan skicka med som önskelista och inspiration när vi bokar. 

Så hjälp mig nu: Vilken vegetarisk måltid skulle du helst bli bjuden på om du är på konferens? Alla svar är välkomna, men extra glad blir jag för svar från kräsna köttätare :)

Här är min topplista:
  • Vad som helst med tofu. Gärna asiatiskt med nudlar
  • Kikärts- och grönsaksbiffar (el motsv) med klyftpotatis/grillade grönsaker
  • Gräddig gryta med sojastrimlor och svamp, typ den här

Vad är din vegetariska favoritkonferensmat?

40-talist som förstått

$
0
0
Jag läste en text skriven av en mormor på Föräldravrålets blogg idag. Texten går rakt in i hjärtat.

Så här skriver Kerstin:

"Jag är gammal och allt är mitt fel! Född på 40-talet hör jag till den generation som ställt till det. Aningslösa och med en oändlig framtidstro har vi efterkrigsbarn levt våra liv i ett ständigt tillväxtrus. Mer, större, rikare, häftigare. [...]

Kring 1950 lär livet på vår planet i stort ha varit hållbart. Antalet människor var lite drygt 2 miljarder, totala uttaget av jordklotets resurser översteg inte tillgångarna. CO2-halten i atmosfären var ca 320 ppm, miljöproblemen var knappt uppfunna. Kemikalieexplosionen var inte inledd, min generation föddes utan gifter i blodet. [...]

Nu har pay-back time kommit och några av oss försöker ta ansvar genom att visa vår oro. Gensvaret, bland både vänner och politiker, är minst sagt ljumt och det är mycket lätt att misströsta."
Läs hela Kerstins textDesperation mitt i mormorsglädjen

Det är precis så. Det är vi som lever nu (ja även jag som är 70-talist), som levt gott genom att överutnyttja jordens resurser som måste ställa det tillrätta. Att lämna över till ungarna är inte ett alternativ.

Föräldravrålet är ett initiativ av människor som fattat just det. Om du inte gjort det än, gå med i Föräldravrålet! Skriv på här och gilla på Facebook. Nej, du måste inte vara förälder för att gå med, du behöver bara känna att det inte är barnens och de ännu oföddas ansvar att städa upp efter dig.

"Eftersom vi gör det är det okej"

$
0
0
Jag vet att det är lite sent, men nu tar jag mig äntligen tid att rekommendera en halvtimme riktigt bra radio. På påskafton intervjuades Svenska livsmedelsföretagens styrelseordförande Göran Holm av ekots suveräna miljöreporter Malin Olofsson.

Hon ställde alla de där frågorna man själv hade velat ställa. Om producenternas ansvar för de förhållanden maten produceras under. Som till exempel det där med den brasilianska sojaproduktionen för Sveriges alla kött- och mjölkdjur. De sterila sojafälten som besprutas med kemikalier som är förbjudna i EU. Människor som blir sjuka och dör av det. Den sojan importerar vi så att vårt "närproducerade" svenska kött ska bli så billigt som möjligt. 

Det är apropå den cyniska sojaimporten som lyssnarna bjuds på det här närmast filosofiska uttalandet:
- Är det här okej?
- Nej, på sikt är det inte okej.
- Är det okej nu?
- Ja, eftersom vi gör det så är det okej.
Kunde det sägas bättre? 

Eftersom vi gör det, så är det okej. 

Det var en del som föll på plats när jag hörde honom säga det. Det är mycket som varit okej genom den mänskliga historien. Slaveri, förbud för kvinnor att rösta eller att röka på krogen till exempel. Det var okej eftersom vi gjorde det då. Nu är det till exempel okej att konsumera 85 kilo kött per person och år och att flygsemestra flera gånger om året. Trots att vi vet vad det får för konsekvenser. 

Den sorgliga insikten är att det som de flesta gör helt enkelt är okej, eftersom de gör det. Fast det inte alls är okej egentligen.

Vem bestämmer vad som är okej? Göran Holm på Livsmedelsföretagarna? Eller får jag bestämma också?

Jag tycker inte att det är okej med köttindustrin och de mängder kött och mjölk som vi i rika världen konsumerar. Jag tycker inte heller att det är okej att slentrianflyga på semester. Varken nu eller på sikt.

Lyssna på Ekots Lördagsintervju

Lyssna: Göran Holm 20130330 12:56

Och läs Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman.

Enzo

$
0
0
Samma visa igen. Ett kortre uppehåll från bloggen och vips så har det gått en månad sedan senaste inlägget. Inte för att det saknas saker att skriva om, herregud det händer saker hela tiden. Men kanske mer för att en paus från sociala medierna ger en rätt skön insikt om att livet och samhället pågår även om inte jag har synpunkter på det just nu.

Att den senaste veckan varit helt upp och ner har knappast gett mig mer energi att blogga och twittra heller. 

Enzo 2001-2013
Det var förra veckan som jag var tvungen att ta farväl av min fantastiska katt Enzo. När vi fått beskedet att hans njurar var slut sa veterinären: "Du känner honom, du kommer att veta när det är dags." När Enzo sedan slutade äta och kräktes visste jag att han mådde illa och att vi var tvungna att ta beslutet att låta honom somna. Det fanns inget mer att göra för honom.

Vi fick nästan tio år tillsammans. Han flyttade till oss som tvååring. Att försöka förklara det band vi fick mellan oss är ingen idé. Det var ordlöst. Tryggt och varmt. Unikt. 

Herregud vad vacker han var.

Det har gått en vecka nu. Jag saknar honom hela tiden. Mina händer minns precis hur han kändes. Jag ser honom i ögonvrån om någon lagt en vit tröja nånstans. Men trots alla tårar är sorgen ändå inte så svår att bära som jag befarat. Känslan av tacksamhet över att få ha levt med honom och vara människan i hans liv är trots allt större än sorgen över att han inte finns här längre. 

En tanke jag bär med mig är att sorgen och saknaden efter honom är priset jag betalar för förmånen att få ha levt med honom. Det är värt det tusen gånger.

Vego - "Närproducerat" kött och mjölk: 1 - 0

$
0
0
Det känns alltid lite som medvind när en av ens gamla käpphästar syns i morgonens nyheter. Idag presenterade Svenska miljöinstitutet, IVL en rapport som visade att det där med närproducerat inte alls är så viktigt ur klimatsynpunkt som många verkar tro.

Så vi tar det en gång till: Det är viktigare vad jag väljer att äta och hur den är odlad än var den kommer ifrån.

Jag klipper från IVL:
"– Debatten om klimatsmart mat har varit felfokuserad, vilket lett till att många konsumenter idag tror att närodlat alltid är det klimatsmartaste valet. Men vår undersökning visar att transportavståndet egentligen kan ha ganska liten betydelse, säger Stefan Åström, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

En betydligt större utsläppsminskning får man däremot då nötkött byts ut mot vegetariska alternativ i matkassarna. Allra lägst utsläpp har matkassen innehållande säsongsanpassad vegetarisk mat.

– Genom att äta säsongsanpassad vegetariskt mat kan utsläppsmängden av växthusgaser halveras. Ett försiktigt överslag visar att om alla svenskar skulle göra ett sådant dietval skulle växthusgasutsläppen minska med cirka 3.6 miljoner ton koldioxid, säger Stefan Åström."
Tyvärr blir det kommunikativt svårt här. För jag vill inte klanka ner på närproducerat. Det är kanon om vi kan slippa onödiga transporter av mat, och det är nödvändigt med bra svensk matproduktion - problemet är när det nära blir allena saliggörande. Jag blir smått provocerad att kalla kött och mjölk för närproducerat när det i själva verket gått åt enorma mängder importerat foder. Den enda transporten man fokuserar på är den allra sista, och den är bara en metanprutt i universum i sammanhanget.

Närproducerat blir intressant först när man jämför äpplen med äpplen och biff med biff. Och inte ens det räcker. I min bok vinner ett ekologiskt polskt äpple över ett skånskt besprutat och konstgödslat. Och en KRAV-märkt biff vinner över den omärkta, även om den senare kommer från en granne på landet.

På min priolista för mat står: 1. Vego, 2. Eko, 3. Rätt säsong, 4. Närodlat - i den ordningen. Jackpot för alla fyra de fåtal gånger det funkar. Men oftast gör det inte det, och då har jag kommit långt bara genom att välja vego.

Skrivet om rapporten

Hemmagjord sojamjölk

$
0
0



Nu har jag nått nya höjder i vegannörderiet. Här ska ni höra: Jag har köpt en sojamjölkmaskin!

Jag har aldrig testat att dricka hemgjord soja- eller mandelmjölk förut, så det här var lite att köpa grisen i säcken. Men tanken på att kunna göra mjölk nästan gratis (sojabönor till en liter mjölk kostar max ett par kronor) och sedan slippa alla kartonger till återvinningen. Och så miljövinsten av att inte transportera vätskan, utan bara de torkade bönorna. Måste testa!

Det finns inte så mycket sojamjölkmaskiner att köpa i Sverige, och den enda jag hittade var SoyMaster för 1300 kr. Ett snabbt överslag utifrån att vi gör av med 3 liter sojamjölk i veckan à 20 kr så har vi tjänat in hela kostnaden på 4-5 månader.

Så för alla nyfikna - hur funkar den? Jo, jag lägger sojabönor i blöt över natten. Sedan lägger jag ca 1 dl av dessa i maskinen, häller i 1 liter vatten och trycker på en knapp. Maskinen kokar upp vattnet, maler bönorna och silar dem - allt är klart på en kvart!

Den första grejen jag upptäckte var att mjölken behövde en andra silning, annars blev den grynig. Jag körde den genom en saftsilduk, så var problemet löst. Sedan skulle den smaksättas, och här fanns inga färdiga recept. Den första litern smaksattes med 1 krm havssalt, 2 msk agavesirap och 1 krm vaniljsocker. Det blev gott, men smaksättningen är något som behöver förfinas efter hand. Jag kan märka en något bitter eftersmak, men inte mer än att den går att vänja sig vid. Nästa sats kanske får rårörsocker istället.

Mjölken smakar inte som Alpro köpemjölk. Det hade jag inte förväntat mig heller. Men jag är glatt överraskad över hur enkelt och smidigt det var. Jag tror att jag och SoyMaster kommer att bli goda vänner…

PS. Nu ligger sötmandel i blöt för nästa test - hemmagjord mandelmjölk :)

Frysta bruna bananer

$
0
0
Perfekt till smoothies
Och här kommer dagens husmorstips på temat Sluta Kasta Maten: Har du bruna trötta bananer som ingen vill äta? Skala, bryt i bitar och lägg i frysen. Bitarna funkar fint att ta fram en näve till smoothies och kakor. De är dessutom i sin bästa form för det när de är mogna och söta.

Ibland säljer butikerna bruna bananer billigt. Varför inte förbarma sig över dem - de kommer obönhörligen att åka i soporna annars.

Eller som på bilden här - sex trötta bananer från jobbets fruktkorg på fredag eftermiddag. De fick följa med mig hem :)

Over and out.

TCO-certifieringen goes mobiltelefon

$
0
0
Schyst hållbarhetsmärkning för IT
- nu med smartphone också.
Äntligen säger jag! Den första smarta mobiltelefonen har nu blivit TCO-certifierad - och vips blev det lite lättare för den som behöver en mobil och funderar på att köpa en så schyst som möjligt.

Nej det är banne mig inte lätt med IT och telefoni. En vanlig smartphone eller laptop har en leverantörskedja som ser ut som ett trassligt garnnystan. Att ha koll på att allt gått rätt till i hela produktionskedjan kan kännas oöverstigligt, men svenska TCO Development tar sig an uppgiften och certifierar olika typer av datorer och IT-produkter. Som vilsen konsument är de seriösa tredjepartsmärkningarna vad jag har att hålla mig i när jag behöver köpa nytt.

TCO Development ägs av TCO, alltså facket. Från början handlade det mest om strålande bildskärmar ur ett arbetsmiljöperspektiv och de TCO-märkte bildskärmar på löpande band med början redan på 90-talet. Efter hand har TCO-märket utvecklats och nu handlar det om mycket mer än bara arbetsmiljö för användaren:
"TCO Certified har ett livscykelperspektiv och ställer bland annat krav på socialt ansvar i produktionen, reducering av skadliga ämnen, återvinning och hälsa/säkerhet."
Det som började som en garanti för att fackets medlemmar skulle slippa utsättas för skadlig strålning har utökats till att gälla arbetsförhållanden för dem som tillverkar grejerna och de viktiga miljöaspekterna med kemikalier och återvinningsmöjligheter. Märkningen har också fått stort internationellt genomslag. Ja, och som medlem i ett TCO-fackförbund får jag väl känna mig delaktig i den här utvecklingen, antar jag. Tack igen, facket :)

Det blev Samsung Galaxy S4 som blev den första TCO-certifierade smartphonen. En mobil som kanske är i en väl hög prisklass för många, men förhoppningsvis hänger fler tillverkare och modeller på framöver. Och tips till alla som behöver köpa ny dator, skärm, surfplatta eller annan IT-pryl - kolla om det finns någon TCO-certifierad. Du hittar ingen bättre tredjepartsmärkning som gäller både miljö och socialt ansvar.

Därför ekologiskt

$
0
0
Idag drog Naturskyddsföreningen igång en viktig kampanj som handlar om mat, om det ohållbara med kemikaliejordbruket och allt vi har att tjäna på att välja ekologisk mat. Kampanjen inleds med att presentera en ny rapport om hur övergången till 100 % ekologisk matproduktion är möjlig.

Som stolt medlem i Naturskyddsföreningen kan jag bara instämma och göra allt jag kan för att sprida det viktiga budskapet: Byt till eko, varje gång det är möjligt! 

Föreningen har gjort ett snyggt jobb med kampanjsajten. Och det behövs nog kunskapspåfyllning hos var och en av oss, mig själv också. Vi vet att det är schyst med ekomat, men om vi inte vet riktigt varför är det lättare att "glömma bort" att välja eko om det skulle skilja några fler kronor än man förväntat sig jämfört med den konstgödslade och besprutade varan. 

Så läs på nu! Har ni kommit ända till min blogg kan ni gott klicka er vidare. Jag är speciellt förtjust i listor, som t ex den här: 5 viktiga varor att byta till eko.

Vindruvor - viktigt att välja eko!
På listan finns t ex vindruvor. Inte för att jag köper druvor så ofta (typ aldrig), men en och annan pava vin blir det ju. Vinindustrin är enorm, och efter att ha tänkt efter i sådär fem sekunder inser jag att det inte håller att välja annat än ekologiskt eller Fairtrade-märkt vin. Som tur är finns det mycket att välja på nuförtiden. 

En annan intressant grej är potatisen, som också är en stor industri - den mest besprutade grödan i Sverige. För mig tog det emot lite när jag började köpa ekopotatis. Jag hade liksom vant mig vid att potatis skulle vara nästan gratis, och så fick jag helt plötsligt betala typ 15 kr kilot! Hjälp det är mer än dubbelt så dyrt! Men hallå - 15 kronor - kom igen! (Ja, jag har råd.) Var det kanske den besprutade potatisen som var för billig?

En annan finfin lista är den här med sju myter om ekologisk mat. Massor av bra argument. Min favoritmyt är som trogna läsare säkert vet: "Men det är inte ekologiskt som är grejen - vi ska handla svenskt!"

Det klockrena svaret: Svenskt är bra, men det är viktigare att välja mycket eko och mycket vego om du vill göra en insats för miljön. Matens transport till butikerna är inte det som påverkar miljön mest. Kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och enorma odlingar där bara en enda gröda frodas belastar miljön mycket mer.

Edit 21 maj: Naturskyddsföreningen verkar ha en hel del problem med sin sajt just nu, tyvärr. Om länkarna inte funkar, ge dem lite tid, så går det säkert bättre om en stund :)

Vegoforum på lördag

$
0
0


På lördag är det Vegoforum 2013. Dags för årets kunskapspåfyllning om mat, klimat och djurrätt och dessutom mingel med kloka människor.

Jag var där förra året och kan bara rekommendera alla som har möjlighet att ta sig till ABF i Stockholm. I år är temat Kunskap är ma(k)t med föreläsningar om kött och klimat, vegansk näringslära, köttskatt, och djuretik. Flera spännande utställare och gott käk.


Ses vi där?

Ny restaurangguide: Veganistan.se

$
0
0

Det här var efterlängtat. En helt ny butiks- och restaurangguide  för alla som letar efter schysta veganvänliga ställen. Redan nu finns mycket att välja på på sajten, framför allt i storstäderna, men tanken är vad jag förstår att användarna själva fyller på med sina favoriter, erfarenheter och kommentarer. Du kan söka på stad, utbud och prisklass.

Jag har loggat in och reggat min favoritindier här på Söder. Dessutom var jag tvungen att lämna en snäll kommentar om Hurry Curry vid Hötorget, som har citys bästa lunch.

Kom igen nu  - gå in på veganistan.se, bläddra runt och fyll på med era favoritrestauranger. Det behöver alltså inte vara helvegetariska restauranger, men det ska kännas bra för veganer att gå dit och du ska kunna få minst en helt värdig vegansk rätt. 

Nej, kluven sparris räknas inte dit :)

För en modig klimatpolitik krävs engagerade privatpersoner

$
0
0
I måndags läste jag Christian Azars text Sol och vind är världens framtid i DN Kulturs serie om klimatet Min stund på jorden. Så mycket vettigt. Ja, problemet är inte att vi inte vet vad som behöver göras - problemet är att vi helt enkelt inte gör det: 
"Med ett högt pris på koldioxid blir vindkraftverk lönsamma och kolkraftverk omöjliga att bygga, det blir allt mindre intressant att utvinna olja, det blir dyrare att flyga och åka bensinbilar, det blir attraktivare att köra på alternativa bränslen samt att återanvända järn, aluminium och andra material. Det blir lönsamt att spara på energi och att söka finna mer energisnåla livsstilar. Skatten gör att det lönsamma och det miljömässiga sammanfaller. Företagen kan investera i det klimatvänliga och samtidigt göra vinster. Vi vet hur vi kan lösa det här, men vi vill inte. Och en del vill mindre än andra."
Sedan skriver han om det som också är uppenbart - klimatproblemen kan inte lösas enbart med hjälp av engagerade personers konsumtionsval. Det måste till politiska beslut. Om vi gör klimatproblemen till en privatmoralisk fråga kommer fokus att bli fel.
"Ja, så klart, att på olika sätt vara medveten om sin klimatpåverkan och försöka göra något åt den är vällovligt. Men det är ungefär som att skänka pengar i Calcuttas slum. Lovvärt, men i stort sett meningslöst om man vill lösa fattigdomsproblemet. […] Problemet med att fokusera på privatmoraliska principer, att peka finger mot dem som åker bil eller äter kött, är att det finns en risk att allt tal om frivilliga konsumtionsändringar stjäl uppmärksamhet från det som verkligen krävs – politik. Och just eftersom frågan är så svår att lösa borde i stort sett all kraft riktas åt just detta håll. Detta är kanske den centrala moraliska och intellektuella konsekvensen av klimathotet."
Fast alltså, nää. Jag håller med till hundra procent att det är kört utan politiska lösningar. Men jag tänker att varje person som börjar tänka på sin egen livsstil och gör något konkret åt saken är värd så otroligt mycket. 

Det är klart - är jag helt ensam om att försöka förändra världen så kommer jag inte långt, men vi är hyfsat många och fler blir vi. Och det vi gör och det vi säger ger ringar på vattnet. Den som själv bestämt sig för att sluta äta kött och semesterflyga är (gissar jag) den som har störst benägenhet att ställa politiska krav och rösta på de klimatmodigaste politikerna. 

Att reducera enskilda människors ärliga engagemang till något slags lovvärd men meningslös välgörenhet känns futtigt och inte så konstruktivt. Utan engagerade privatpersoner, både som konsumenter och opinionsbildare i föreningar, sociala media och runt fikaborden, kommer vi inte heller att få till de politiska beslut vi så desperat behöver. Snarare kan det leda till att människor slutar bry sig och istället bara känner uppgivenhet.


Så… det vi behöver är både modiga politiker som vågar tänka längre än nästa val och privatpersoner som inser sin egen roll i vart världen är på väg. Och gör något åt det.

Antagen!

$
0
0

Pirr i magen och förväntan. Idag kom antagningsbeskedet. Jag ska ta ledigt från jobbet i två hela terminer och läsa på universitetet! 

I drygt tolv år har jag jobbat på samma ställe med samma tjänst. När jag hittade utbildningen och insåg att det faktiskt är fullt möjligt att ta ett brejk och lyfta blicken fanns det inget att tveka på. Peppad av vänner och familj skickade jag in ansökan, och idag är jag officiellt antagen till Hållbar samhällsutveckling på Stockholms universitet.

Utbildningen är tvärvetenskaplig och en samling med kurser på temat hållbarhet. Allt från ekosystemtjänster till miljöetik, hållbar konsumtion och miljökommunikation. Fattar ni att jag ska få ägna all tid under 10 månader till att läsa böcker, lyssna på föreläsningar och träffa en massa nya människor som delar mitt intresse!

Det är 18 år sedan jag senast pluggade. Då, 25 år ung och efter fyra år på universitetet, trodde jag att jag gjort min sista hemtenta. Nu känns det som världens största privilegium att kunna pausa arbetslivet och andas lite nytt. 

En och en halv månad till terminsstart och och jag är så himla sugen på att börja. Återstår att se hur separationsångesten från jobbet och arbetskamraterna tar sig uttryck när det börjar närma sig...

Marinerad tofu - snabbvarianten

$
0
0

Det här är ingen matblogg men… 

...när mina stekta egenmarinerade tofutärningar uppnått perfektion så känner jag att jag måste dela med mig. Eller marinerade förresten, jag har rationaliserat bort själva marineringen och häller istället på marinaden direkt i stekpannan. De är klara på typ 10 minuter. Tärningarna på bilden har den salta rökta saftiga smaken man vill åt och kan användas som protein till ungefär vad som helst. Pastarätten på bilden med en spenat- och zucchinisås blev grym! Så håll till godo:

Stekt marinerad rökig tofu
  • 200 gram fast naturell tofu (lagom för en stekpanna)
  • Olja att steka i (t ex oliv- eller kokosolja)
  • 2 msk god soja (t ex tamari eller ljus soja)
  • 2-3 tsk citronsaft (färsk eller på flaska)
  • 2-3 krm Rökarom "Liquid smoke" (flaska som finns på grillhyllan)
  • 1-2 tsk vatten

Tärna tofun i centimeterstora tärningar. Stek på medelvärme i olja tills de får lite stekyta. Blanda soja, citronsaft, rökarom och vatten. Proportionerna är inte exakta, så smaka och testa vad du gillar. Ta stekpannan från plattan. (Det får absolut inte vara för varmt när du häller i marinaden - vatten på varm olja ni vet… Testa med någon tesked innan du häller på allt.) Häll i all marinad och låt allt koka in under omrörning några minuter. Det ska vara torrt eller nästan torrt i pannan när det är klart.


Spenat- och zucchini- pastasås
  • 1 zucchini
  • Bladspenat, fryst eller färsk. Ta rejält mycket.
  • Mjölkfritt margarin
  • Havregrädde
  • Idealmjöl
  • Citronsaft
  • Sambal oelek
  • muskotnöt
  • Salt

Finstrimla zucchinin. Fräs den mjuk i margarinet tillsammans med den tinade spenaten. Salta. Krydda med sambal, citron och muskotnöt efter egen smak. Gör allt såsigt med grädden och idealmjölet.
Den här såsen kan göras med bara spenat också, så klart.

Och så pasta dårå :)


PS. Tack till syrran Maria för det där med citron och sambal i spenaten. Alltid numera…

Ny termin

$
0
0
Under korkeken, Forsa bruk Sörmland juli 2013.

Nej hörni. Det här liknar ju inget. Jag har inte bloggat på över en månad. Visserligen har det varit sommar och härligt och vi har hyrt ett lantställe vid en sjö i Sörmland och maken och jag har haft fullt upp att fika med bullar och lösa korsord och jag har inte haft lust att hänga vid datorn, men ändå. Jag vet sedan förut hur svårt det är att kicka igång sig efter ett längre blogguppehåll, men jag vill verkligen komma igång igen nu. 

Jag har två veckor kvar på vanliga jobbet innan min studieledighet. Jag lämnar med varm hand över mitt informatörsjobb och miljösamordnaransvaret till kollegerna, släcker ner loggar ut och cyklar hem den 30 augusti. Sedan börjar jag plugga. 

Har väl aldrig varit så sugen på att sätta mig i skolbänken. Ett helt år heltid med böcker, föreläsningar och diskussioner med nya kompisar om hållbar samhällsutveckling. Det känns som jag har vunnit högsta vinsten! 


Ha en fin helg alla! Håll tummarna för mig och hunden som ska tävla i agility på lördagen och sedan på kvällen ska jag ta milen i Midnattsloppet. Under timmen helst, men vi får se...

Recenserar sojamjölksmaskinen

$
0
0
Min hemmamjölk.
Jag köpte en sojamjölksmaskin för några månader sedan. Jag utlovade en recension efter att ha använt den ett tag och det kan väl vara hög tid nu.

Jamen den är jättebra, tackar som frågar! 

Jag köpte en Soymaster från Naturalgoods.se. Hela poängen är att kunna göra mjölk hemma med enbart sojabönor och vatten. Maskinen både värmer, mal och silar och på något magiskt vis blir 75 gram torra sojabönor förvandlade till 1 liter sojamjölk på 20 minuter. 

Jag tycker att mjölken blir god. Nu brukar jag inte dricka sojamjölk direkt som den är (vill jag ha ett glas mjölk tar jag havremjölk), utan främst har jag den på morgongröten och i matlagning/bakning. Jag ska inte säga att den smakar som köpe-alpro. Den smakar mer av själva sojabönorna. Lite ovant i början men jag har inga problem med smaken alls. Min man är dock skeptisk och tycker att den smakar "för starkt". Minus är att den inte funkar bra i kaffet - den skär sig och ger en lite konstig bismak. 

I matlagning och bakning funkar hemmamjölken som vilken köpemjölk som helst. Jag har bakat både pannkakor och bullar med den. 

Så här gör jag:
75 g torra sojabönor läggs i blöt minst 8 timmar. Lägg dem i maskinen enligt instruktionerna fyll på vatten och låt den göra sin grej i 20 minuter tills den piper. Sedan behöver den silas genom silduk, annars blir den för grynig. Och smaksättas, till exempel så här: 1 rågat krm havssalt, 1 tsk stevia, 1 msk strösocker, 1msk vaniljsocker. 
Det blir en liter mjölk. Inga förpackningar, ingen transport av vätska och råvaran är ekologisk. Kostnad: Typ 4 kr litern. Till och med billigare än den subventionerade komjölken som jag ju ändå måste betala till via skattsedeln. Och definitivt billigare än en liter köpesojamjölk som brukar ligga uppåt tjugan litern.

Jag har också gjort mandelmjölk och hasselnötsmjölk. Blev jättegott det med, men inget jag gör till vardags.


Havremjölk ska tydligen också gå att få till enligt instruktionen, men det lyckas jag inte alls med. Köper Oatlys ibland istället. 

Om miljö på jobbet

$
0
0
Idag fick jag påfyllning av energi genom att käka lunch med två härliga personer från en annan stor idéburen organisation än den jag själv jobbar i. De hade kontaktat mig för att de ville höra mer om miljö- och hållbarhetsarbetet på mitt jobb och då är jag inte nödbedd att haka på! För det första blir jag smickrad å mitt jobbs vägnar när någon annan sneglar på oss för inspiration. Därefter får jag energi av att träffa nya engagerade personer och prata om det jag brinner för. Och när jag går från samtalet får jag dessutom hybris och glädjefnatt vid insikten att det vi gjort hos oss inspirerar någon annan att jobba systematiskt med miljö och hållbarhet i sin organisation. 

Det är fem år sedan vi började vårt miljöarbete på mitt jobb. Vi hade ingenting mer än ett litet gäng med jobbarkompisar som tyckte att vi kunde bli en mer miljövänlig arbetsplats. Vi hade ingen aning om hur. Att se tillbaka på resan därifrån till att bli miljödiplomerade och hela tiden utmana oss att ta nästa steg i miljö- och klimatarbetet är rätt skönt ibland. 

Det händer att jag får frågor från bloggläsare som också vill få igång miljöarbetet på jobbet. Jag säger kör! Det finns inget som hindrar! Boka ett möte med någon lämplig chef och säg vad du vill förändra. Snacka ihop er några stycken och bestäm var ni skulle kunna börja. Återvinning? LED-lampor? Ekologiskt kaffe? Vegetarisk konferensmat? Vad är de största klimatbovarna hos er? Använd facket som stöd för ert inflytande. Kanske kan ni på sikt få möjlighet att ta hjälp från någon miljökonsult för att kunna jobba mer systematiskt?

Kom igen, allt är möjligt! 

För mig började det med att jag var sur på att vi hade riktlinjer att datorerna skulle stå på dygnet runt för att det eventuellt skulle uppdateras på nätterna (kom igen!). Och fem år senare är den tjatiga tjejen miljösamordnare och de flesta tycker att det är självklart med våra vegetariska måltider på konferenser och utbildningar, kurser i eco-driving, svanenmärkta trycksaker och funderar på om det är 2014 eller 2015 vi ska börja undersöka om det är möjligt att installera solceller på huvudkontorets tak. Det var lite trögt i början, men sedan kom hela ketchupflaskan :)

Trevlig helg!
Viewing all 149 articles
Browse latest View live